Efter idel motgångar på tävlingsbanan var det med stor glädje som jag (Anders) återigen fick gå under ett personbästa. Eller fick och fick, i idrottsvärlden tar man personbästan och presterar efter sin fysiska kapacitet. Man får inga resultat. Trots min vetenskapliga natur och rationella sinne kan jag dock inte förneka att i de tyngsta stunder har tanken på att något övernaturligt existerar slagit mig. Något övernaturligt som har bestämt sig för att jag inte ska få chansen att vara frisk och hel när det väl är dags för tävling. Något övernaturligt som låter mig träna på, låter mig bli starkare och starkare på träning, låter mig bygga upp en förväntan på att en god säsong väntar för att sedan med hänsynslös precision låta mig bli sjuk/skadad precis innan tävling.
Efter att ha kämpat med Tietzes syndrom och förkylningar under våren har kroppen de senaste veckorna ändå varit på väg åt rätt håll. Förra veckan i Birstonas var tung, men jag anade ändå att något bra fanns i kroppen och var på gång. Förra helgen följdes av en träningsvecka som kändes bättre än på länge och igår (2/5) var det dags för den årliga Phönixmarchen i Köpenhamn. 20 km skulle avverkas och jag hade förhoppningar om att kunna ta mig under 90 min, något jag inte gjort sedan förra sommaren. Efter att ha kört runt halva Köpenhamn innan vi hittade till tävlingsbanan var det inte mycket tid för att värma upp. Detta till trots kände jag mig redo när jag stod på startlinjen.
Varvet som avverkades ca 22 ggr var 892 m långt och jag hade ungefärlig koll på vilka kilometertider jag höll. Första 5:an gick på 22’04’’ och jag kände mig helt ok. Andra 5:an gick också på 22’04’’ och nu började det kännas som att jag skulle kunna göra något riktigt bra utav dagen. Jag bestämde mig för att försöka hålla tempot fram till 15 km och sedan försöka pressa de sista 5. Som en klocka gick tredje 5:an på 22’06’’ och nu började jag bli trött. Samtidigt kände jag att jag hade flyt och möjlighet till ett saftigt personligt rekord. Med ett personligt rekord hägrandes lyckades jag pressa ner sista 5:an till 21’52’’ vilket ledde till en sluttid på 1,28’06’’. Personligt rekord med drygt 50 sekunder! Dessutom visade det sig att detta även var nytt distriktsrekord på 20 km samt att mellantiden på 15 km även det var distriktsrekord.
Noterbart är att jag trots mitt personliga rekord låg på en relativt låg puls, jag hade svårt att få upp pulsen upp emot mitt tröskelvärde. Vilket innebär att det med rätt träning troligtvis finns betydligt mer att hämta. Nu väntar dock 50 km på Lag-EM i Murcia och allt fokus kommer att läggas på att vara så bra som möjligt på 50 km.
Lev väl!
Anders
Efter att ha kämpat med Tietzes syndrom och förkylningar under våren har kroppen de senaste veckorna ändå varit på väg åt rätt håll. Förra veckan i Birstonas var tung, men jag anade ändå att något bra fanns i kroppen och var på gång. Förra helgen följdes av en träningsvecka som kändes bättre än på länge och igår (2/5) var det dags för den årliga Phönixmarchen i Köpenhamn. 20 km skulle avverkas och jag hade förhoppningar om att kunna ta mig under 90 min, något jag inte gjort sedan förra sommaren. Efter att ha kört runt halva Köpenhamn innan vi hittade till tävlingsbanan var det inte mycket tid för att värma upp. Detta till trots kände jag mig redo när jag stod på startlinjen.
Varvet som avverkades ca 22 ggr var 892 m långt och jag hade ungefärlig koll på vilka kilometertider jag höll. Första 5:an gick på 22’04’’ och jag kände mig helt ok. Andra 5:an gick också på 22’04’’ och nu började det kännas som att jag skulle kunna göra något riktigt bra utav dagen. Jag bestämde mig för att försöka hålla tempot fram till 15 km och sedan försöka pressa de sista 5. Som en klocka gick tredje 5:an på 22’06’’ och nu började jag bli trött. Samtidigt kände jag att jag hade flyt och möjlighet till ett saftigt personligt rekord. Med ett personligt rekord hägrandes lyckades jag pressa ner sista 5:an till 21’52’’ vilket ledde till en sluttid på 1,28’06’’. Personligt rekord med drygt 50 sekunder! Dessutom visade det sig att detta även var nytt distriktsrekord på 20 km samt att mellantiden på 15 km även det var distriktsrekord.
Noterbart är att jag trots mitt personliga rekord låg på en relativt låg puls, jag hade svårt att få upp pulsen upp emot mitt tröskelvärde. Vilket innebär att det med rätt träning troligtvis finns betydligt mer att hämta. Nu väntar dock 50 km på Lag-EM i Murcia och allt fokus kommer att läggas på att vara så bra som möjligt på 50 km.
Lev väl!
Anders