Idag var det dags, debut över den riktiga gångdistansen 50 km! Det verkliga kraftprovet och den distans som fascinerar lika många som den avskräcker! Jag har alltid vetat, baserat på min kroppsbyggnad och uthållighet, att 5-milen är där jag kommer kunna göra mig mest rättvisa.
Hur som helst så var jag trött och seg på morgonen och undrade om jag verkligen ville eller orkade ställa mig på startlinjen idag, jag visste ju vad det skulle innebära och hur många som klappar igenom och stapplar av banan mellan 35-40 km. Denna känsla varade dock bara en kort stund och jag blev snabbt piggare och ville verkligen veta om min form var så fin som den visat sig vara under föregående vecka, den vecka jag tränade inför 5-milen...
Vädret var 8-9 grader vid starten och det kändes behagligt, men aningen kallt för musklerna och jag visste att kylan kunde bli ett problem längre fram i tävlingen. Varven avverkades snabbt och låg på stabila tider runt 4.40 min/km första 20 kilometrarna. Under följande 10:a ökade jag tempot en aning och fortsatte den trenden upp till den 4:e milen som gick på strax under 46 min, ca 4.34 min/km. Den sista milen skulle visa sig bli den riktiga utmaningen då jag fick ont i bröstet och problem att andas. Den 45:e kilometern åkte pulsbandet av och i samma veva, då det lilla tryck som pulsbandet skapar över bröstet försvann, lyckades jag komma tillbaka och göra en enorm avslutning där den sista km var min näst snabbaste under hela loppet, bara 2 sekunder långsammare än min snabbaste på kilometer 38, 4.29.
Sista 1,5 km hände också något mycket märkligt med min kropp. Det kändes som att huvudet frikopplades och jag fick ingen känsel i kroppen utan det enda som existerade var mitt huvud. Jag såg armarna pendla, men det enda jag kunde kontrollera var grimaserna jag gjorde med ansiktet! Min första 5-mil blev en grym upplevelse och jag slog mig direkt in i världseliten och det utan någon som helst ”riktig” 5-milsträning. Mitt längsta träningspass är på 30 km och gjordes för 1 vecka sedan… Tiden blev tillslut 3.52.43 och gör mig till den 3:e snabbaste 5-milaren i Sverige genom tiderna!!!
Måste även rikta ett tack till vår sponsor Squeezy, som har helt otroligt effektiva och bra produkter. Energi som börjar verka direkt och verkar länge är direkt avgörande under en sådan här tävling och både gelerna och även kolhydratuppladdningspulvret är SUPERBT! För att inte tala om sportdryckerna…
Säsongen 2013 är nu över och jag kan blicka tillbaka på en säsong med blandade resultat. I början av året var jag på väg att komma i bra form, men en seninflammation i foten satte stopp och inte förrän i slutet av året kunde jag komma tillbaka och prestera på min yttersta nivå. Mina sista tävlingar är de bästa jag gjort, och med godbitar som seger i Finnkampen och Lettlandslandskampen är jag mer än nöjd, för att inte tala om mitt 50 km lopp på Lång-SM!!!
/Persy
Ps. Här under är en rolig liten film som visar hur jag kände mig efter målgång :)
Hur som helst så var jag trött och seg på morgonen och undrade om jag verkligen ville eller orkade ställa mig på startlinjen idag, jag visste ju vad det skulle innebära och hur många som klappar igenom och stapplar av banan mellan 35-40 km. Denna känsla varade dock bara en kort stund och jag blev snabbt piggare och ville verkligen veta om min form var så fin som den visat sig vara under föregående vecka, den vecka jag tränade inför 5-milen...
Vädret var 8-9 grader vid starten och det kändes behagligt, men aningen kallt för musklerna och jag visste att kylan kunde bli ett problem längre fram i tävlingen. Varven avverkades snabbt och låg på stabila tider runt 4.40 min/km första 20 kilometrarna. Under följande 10:a ökade jag tempot en aning och fortsatte den trenden upp till den 4:e milen som gick på strax under 46 min, ca 4.34 min/km. Den sista milen skulle visa sig bli den riktiga utmaningen då jag fick ont i bröstet och problem att andas. Den 45:e kilometern åkte pulsbandet av och i samma veva, då det lilla tryck som pulsbandet skapar över bröstet försvann, lyckades jag komma tillbaka och göra en enorm avslutning där den sista km var min näst snabbaste under hela loppet, bara 2 sekunder långsammare än min snabbaste på kilometer 38, 4.29.
Sista 1,5 km hände också något mycket märkligt med min kropp. Det kändes som att huvudet frikopplades och jag fick ingen känsel i kroppen utan det enda som existerade var mitt huvud. Jag såg armarna pendla, men det enda jag kunde kontrollera var grimaserna jag gjorde med ansiktet! Min första 5-mil blev en grym upplevelse och jag slog mig direkt in i världseliten och det utan någon som helst ”riktig” 5-milsträning. Mitt längsta träningspass är på 30 km och gjordes för 1 vecka sedan… Tiden blev tillslut 3.52.43 och gör mig till den 3:e snabbaste 5-milaren i Sverige genom tiderna!!!
Måste även rikta ett tack till vår sponsor Squeezy, som har helt otroligt effektiva och bra produkter. Energi som börjar verka direkt och verkar länge är direkt avgörande under en sådan här tävling och både gelerna och även kolhydratuppladdningspulvret är SUPERBT! För att inte tala om sportdryckerna…
Säsongen 2013 är nu över och jag kan blicka tillbaka på en säsong med blandade resultat. I början av året var jag på väg att komma i bra form, men en seninflammation i foten satte stopp och inte förrän i slutet av året kunde jag komma tillbaka och prestera på min yttersta nivå. Mina sista tävlingar är de bästa jag gjort, och med godbitar som seger i Finnkampen och Lettlandslandskampen är jag mer än nöjd, för att inte tala om mitt 50 km lopp på Lång-SM!!!
/Persy
Ps. Här under är en rolig liten film som visar hur jag kände mig efter målgång :)