I helgen, 25:e maj, var det åter dags för den årliga "Lettlandslandskampen", denna gången i Birstonas, Litauen (sedan några år är även Litauen och Estland med). Distansen, 10km, skulle avverkas på en flack 2km bana som verkligen bjöd in till att göra fina tider.
De senaste veckorna har varit otroligt tuffa och efter tävlingen i Chihuahua i början av mars har jag knappt tränat något alls. Först blev jag förkyld i 1,5 vecka för att sedan drabbas av en inflammation i magen i 1 vecka. När magen var bra igen blev jag på nytt förkyld och efter 1 vecka när jag blivit frisk fick jag som en följdsjukdom en inte allt för trevlig luftrörskatarr... Torrhosta och svag i kroppen i knappt 2 veckor innebar detta. Så här i efterhand kan jag ändå vara ganska glad att jag nu efter lite drygt 2 veckor känner mig nästan helt frisk, då en luftrörskatarr vanligtvis håller i sig i 3-4 veckor.
Efter hemkomsten från Mexiko har det varit otroligt svårt att tro att eländet skulle ta slut någon gång och om jag skulle hinna göra några av de inplanerade tävlingarna och testerna och få en bra träningsperiod innan lag-EM i mitten av maj. Nu verkar det i alla fall gå åt rätt håll och måste erkänna att tävlingen i Birstonas gick över förväntan...! 1 vecka innan tävlingen gjorde jag långsamma distanspass där pulsen nästan gick upp i tröskeltempo i uppförsbackarna och det kändes inte allt för bra. Men i takt med att katarren släppt mer och mer har formen stigit lika fort som avslutningen i Tour de Ski! Dagen innan kändes det ganska bra i kroppen och jag visste att jag kunde gå ut och slåss om segern.
Allt sitter i huvudet...!
En trång start med ett stor startfält gjorde att jag tappade onödigt många meter till tätgruppen direkt vilket gjorde att jag kände mig stressad första 2km och fick verkligen jobba mig in i loppet. Hög ansträngning från första steg gjorde gjorde inte saken lättare. Efter några kilometer var det jag och en litauer som gått loss och han pressade mig ruskigt hårt i mitten av loppet. Första tävlingen då jag känt att det var en riktigt rejäl mental kamp då jag inte bara hade motståndet att slåss mot utan även ett bröst som inte gillade att jag andades maximalt. Kände dock att jag hade övertaget och när jag la in ett ryck efter 6km klarade han inte att svara.
Gick tillslut mot en säker seger efter en snabb andra halva och klockan stannade på 40.23 i ett riktigt varm Birstonas där solen stod hög och stekte oss rejält. Ruskigt skönt och riktigt roligt att få vara tillbaka och dessutom veta att trots 6,5 veckas sjukdomar och problem finns det fortfarande krafter i kroppen! Om jag får träna bra de kommande 2 veckorna har jag alla förutsättningar att göra riktigt bra ifrån mig på Lag-EM i Spanien den 17:e maj.
Träna Hårt!
Träna Smart!
/Persy
De senaste veckorna har varit otroligt tuffa och efter tävlingen i Chihuahua i början av mars har jag knappt tränat något alls. Först blev jag förkyld i 1,5 vecka för att sedan drabbas av en inflammation i magen i 1 vecka. När magen var bra igen blev jag på nytt förkyld och efter 1 vecka när jag blivit frisk fick jag som en följdsjukdom en inte allt för trevlig luftrörskatarr... Torrhosta och svag i kroppen i knappt 2 veckor innebar detta. Så här i efterhand kan jag ändå vara ganska glad att jag nu efter lite drygt 2 veckor känner mig nästan helt frisk, då en luftrörskatarr vanligtvis håller i sig i 3-4 veckor.
Efter hemkomsten från Mexiko har det varit otroligt svårt att tro att eländet skulle ta slut någon gång och om jag skulle hinna göra några av de inplanerade tävlingarna och testerna och få en bra träningsperiod innan lag-EM i mitten av maj. Nu verkar det i alla fall gå åt rätt håll och måste erkänna att tävlingen i Birstonas gick över förväntan...! 1 vecka innan tävlingen gjorde jag långsamma distanspass där pulsen nästan gick upp i tröskeltempo i uppförsbackarna och det kändes inte allt för bra. Men i takt med att katarren släppt mer och mer har formen stigit lika fort som avslutningen i Tour de Ski! Dagen innan kändes det ganska bra i kroppen och jag visste att jag kunde gå ut och slåss om segern.
Allt sitter i huvudet...!
En trång start med ett stor startfält gjorde att jag tappade onödigt många meter till tätgruppen direkt vilket gjorde att jag kände mig stressad första 2km och fick verkligen jobba mig in i loppet. Hög ansträngning från första steg gjorde gjorde inte saken lättare. Efter några kilometer var det jag och en litauer som gått loss och han pressade mig ruskigt hårt i mitten av loppet. Första tävlingen då jag känt att det var en riktigt rejäl mental kamp då jag inte bara hade motståndet att slåss mot utan även ett bröst som inte gillade att jag andades maximalt. Kände dock att jag hade övertaget och när jag la in ett ryck efter 6km klarade han inte att svara.
Gick tillslut mot en säker seger efter en snabb andra halva och klockan stannade på 40.23 i ett riktigt varm Birstonas där solen stod hög och stekte oss rejält. Ruskigt skönt och riktigt roligt att få vara tillbaka och dessutom veta att trots 6,5 veckas sjukdomar och problem finns det fortfarande krafter i kroppen! Om jag får träna bra de kommande 2 veckorna har jag alla förutsättningar att göra riktigt bra ifrån mig på Lag-EM i Spanien den 17:e maj.
Träna Hårt!
Träna Smart!
/Persy