Som förra filmen avslöjade så väntade en fortsättning på Håvards födelsedagsfilm. Här kommer den! Grattis ännu en gång Håvard! Halvvägs till 50!
I helgen, 25:e maj, var det åter dags för den årliga "Lettlandslandskampen", denna gången i Birstonas, Litauen (sedan några år är även Litauen och Estland med). Distansen, 10km, skulle avverkas på en flack 2km bana som verkligen bjöd in till att göra fina tider.
De senaste veckorna har varit otroligt tuffa och efter tävlingen i Chihuahua i början av mars har jag knappt tränat något alls. Först blev jag förkyld i 1,5 vecka för att sedan drabbas av en inflammation i magen i 1 vecka. När magen var bra igen blev jag på nytt förkyld och efter 1 vecka när jag blivit frisk fick jag som en följdsjukdom en inte allt för trevlig luftrörskatarr... Torrhosta och svag i kroppen i knappt 2 veckor innebar detta. Så här i efterhand kan jag ändå vara ganska glad att jag nu efter lite drygt 2 veckor känner mig nästan helt frisk, då en luftrörskatarr vanligtvis håller i sig i 3-4 veckor. Efter hemkomsten från Mexiko har det varit otroligt svårt att tro att eländet skulle ta slut någon gång och om jag skulle hinna göra några av de inplanerade tävlingarna och testerna och få en bra träningsperiod innan lag-EM i mitten av maj. Nu verkar det i alla fall gå åt rätt håll och måste erkänna att tävlingen i Birstonas gick över förväntan...! 1 vecka innan tävlingen gjorde jag långsamma distanspass där pulsen nästan gick upp i tröskeltempo i uppförsbackarna och det kändes inte allt för bra. Men i takt med att katarren släppt mer och mer har formen stigit lika fort som avslutningen i Tour de Ski! Dagen innan kändes det ganska bra i kroppen och jag visste att jag kunde gå ut och slåss om segern. Allt sitter i huvudet...! En trång start med ett stor startfält gjorde att jag tappade onödigt många meter till tätgruppen direkt vilket gjorde att jag kände mig stressad första 2km och fick verkligen jobba mig in i loppet. Hög ansträngning från första steg gjorde gjorde inte saken lättare. Efter några kilometer var det jag och en litauer som gått loss och han pressade mig ruskigt hårt i mitten av loppet. Första tävlingen då jag känt att det var en riktigt rejäl mental kamp då jag inte bara hade motståndet att slåss mot utan även ett bröst som inte gillade att jag andades maximalt. Kände dock att jag hade övertaget och när jag la in ett ryck efter 6km klarade han inte att svara. Gick tillslut mot en säker seger efter en snabb andra halva och klockan stannade på 40.23 i ett riktigt varm Birstonas där solen stod hög och stekte oss rejält. Ruskigt skönt och riktigt roligt att få vara tillbaka och dessutom veta att trots 6,5 veckas sjukdomar och problem finns det fortfarande krafter i kroppen! Om jag får träna bra de kommande 2 veckorna har jag alla förutsättningar att göra riktigt bra ifrån mig på Lag-EM i Spanien den 17:e maj. Träna Hårt! Träna Smart! /Persy GRATTIS Håvard! Inte var dag man fyller 25! Så självklart vill vi uppmärksamma detta med ett fyrfaldigt leve på din födelsedag, han leve hurra hurra hurra hurra!!! :) /NordicBoys I helgen som var åkte jag (Ato) och Anders till Podebrady för att deltaga i den årliga flerlandskampen mot bland annat Tjeckien. Håvard var också där och ingick i det norska laget.
Jag har hittills i år kört väldigt få intervallpass eller andra snabbhetspass och var därför lite osäker på hur fort jag egentligen skulle klara av att gå. Jag har dessutom känt mig tung och seg i kroppen större delen av året. Men dagen innan kändes det i alla fall helt okej i kroppen och en liten gnutta hopp om en bra tid infann sig. När startskottet gick av körde jag på rätt hårt med målet att ligga på hög ansträngning från start och försöka hålla bra tempo så länge jag orkade, vilket skulle visa sig bli ganska precis halva loppet. Jag passerade tillsammans med en ungrare, en fransman och en irländare, 10 km på 41.29 vilket är snabbare än jag passerade då jag noterade mitt personbästa för över 2 år sedan. Så långt är jag nöjd. Att kunna gå så pass fort med bara lugn distansträning i kroppen tyder ändå på en bra grundsnabbhet. Andra halvan gick dock betydligt tyngre. Jag kämpade för att hålla tempo, men förgäves. Varje kilometer gick ett par sekunder långsammare än den föregående ända tills det återstod 2 och jag med små marginaler lyckades vända trenden. I mål hade jag 1.24.46, så en andra mil på 43.17. Men om jag nu hade det tungt under den andra halvan så var det ingenting mot vad Anders hade det. Han borde överhuvudtaget inte ha klivit ur sängen i fredags morse för att åka till Tjeckien. Ingenting gick bra. Väskan (med de flesta kläderna, pulsklocka, ombyte, necessär, laddare till dator och mobil mm.) försvann spårlöst vid mellanlandningen i Wien. Den dök inte upp under tävlingsdagen och inte heller dagen därpå och var fortfarande borta i måndags. Så i en känsla av nakenhet (ingen pulsklocka) traskade Anders sakta framåt de 20 km mot en sluttid på 1.34.36. Men med lite sjukdomsbesvär under de senaste veckorna så gjorde han ändå en hedersvärd insats som tog sig i mål. Målgång är lika med framgång (som Christer Svensson brukar säga) och denna gång ledde det till att vi kom på 5:e plats av 11 startande lag i landskampen! Och om det nu gick dåligt för Anders så gick det tyvärr ännu sämre för Håvard som blev plockad av banan efter knappa 6 km. Han berättar mer om det här: http://howardthewalker.weebly.com/blog/podebrady Jag och Anders blickar nu framåt mot nästa tävling som är landskamp mot Lettland, Litauen och Estland den 25:e april. /Ato P.S. Eftersom jag inte har några egna bilder från Podebrady så länkar till några här och bjuder på en egen icke gångrelaterad bild av mig där jag porträtterar Ragge från en av de bästa svenska serierna någonsin, Byhåla! |
CategoriesArchives
May 2015
|