Innan touren började tänkte jag: "Bara fyra dagar, varför inte längre? Tour de France håller ju på i tre veckor." Efter fyra dagars tävlande har jag dock insett att det faktiskt är gång och inte cykel vi håller på med. Inget ont mot cykelsporten, men gång är så jävla mycket hårdare att hålla på med. Det var otroligt skönt att se skyltarna som visade "500 m kvar" och "300 m kvar" för det betydde att det bara var 500 respektive 300 m kvar av hela touren. Sista etappen var den längsta av alla, 16 km. Ungefär hälften var väldigt flack men sedan löste uppför- och nedförsbackarna av varandra konstant ända fram till mållinjen. Jag kände att jag inte hade speciellt mycket krut i benen och startade därför i måttliga 4.20 min/km och försökte hålla det under hela resan. Det var tufft men det gick. I hotellobbyn satt hela tiden resultatlistor där man kunde se hur samtliga presterat i varje enskilt lopp samt hur man låg till i sammandraget. Det fanns placeringar att plocka då flera personer låg inom minuten före mig, och ju längre sträcka desto lättare rinner sekunderna iväg om någon skulle tröttna. Men jag skulle inte tröttna, jag skulle hålla mitt tempo och om jag såg några av dessa personer under loppet tänkte jag försöka gå ifatt och från och få ett tillräckligt stort avstånd ner till dem för att passera dem i sammandraget. De flesta rusade iväg med täten och det var inte förrän sent i loppet som jag faktiskt skymtade de som jag hade chans att passera. Men med mitt stadiga tempo och deras allt långsammare takt kunde jag ta mig förbi flera av dem och lyckades gå upp mig från 26:e till 22:a plats i sammandraget. Fyra tävlingar under fyra dagar var en ny erfarenhet, en rolig sådan. Jag är nöjd med min insats, det är trots allt bara ett par veckor sedan kroppen slutade vara trött från 50 km-loppet i EM. /Ato | Before the tour began, I thought: "Only four days, why not longer? The cyclists in Tour de France competes over three weeks." But after four days of competing, I have realized that it is actually race walking and not road cycling we are doing. Not saying that cycling is a piece of cake, but race walking is fucking hard core. It was great to finally see the signs showing "500 m left" and "300 m left" because it meant that there were only 500 and 300 m left of the entire tour. The last stage was the longest of them all, 16 km. About half of the distance was very flat but then came some hilly parts before the finish line. I didn't have much power in my legs and therefore started in a moderate 4:20 min/km and tried to keep it throughout the race. It was tough but I managed to do so. In addition to a steady race pace I wanted to finish ahead of the competitors who were closest to me in the overall standings. Most of the guys went with the pack and it wasn't until late in the race that I actually caught a glimpse of the ones I was looking for. But with my steady pace and their decreasing pace, I was able to get past several of them and managed to move up from 26th to 22th place in the overall standings. Four races over four days was a new experience, a good one. I'm happy with my effort, after all, it's still only a couple of weeks ago since I stopped being tired from my 50 km race in the European Championships. / Ato |
0 Comments
Den korta sammanfattningen: Det gick skittungt.
Lite mer utförligt: Det var runt 20 °C och sol när starten gick klockan 09.30. Det blåste en del men det var egentligen inget som störde. Banan var flack med väldigt slät och fin asfalt. Det var rätt bra förhållanden. Jag däremot var inte i så bra slag. Jag sov bara 3 timmar under natten och kände mig lite småseg innan start. När starten gick på det 11,7 km långa loppet kändes det ändå helt ok men det dröjde inte länge förrän jag gick upp över min tröskelpuls och började ansamla mjölksyra. När jag efter 3,5 km dessutom missade min första av totalt två möjligheter att få sportdryck kändes det rätt tungt. Jag höll tempo i ca 5 km men sedan gick det tyngre och tyngre för varje kilometer. Jag började få huvudvärk i den starka solen. Den andra drickastationen var strax före 9 km och där försökte jag som kompensation för den missade drickan tidigare trycka i mig större delen av en halvliter sportdryck. Jag kom 500 m innan jag började hulka. Som tur var fick jag inte upp någonting utan kunde fortsätta utan spykänsla. Min egen placering var inte mycket att hänga i julgranen men tack vare mina lagkamrater ligger vi i sammandraget 7:a av totalt 14 lag, och vi har bara 24 sekunder upp till nästa lag som består av tre ryssar. I morgon är det 12 km på en backig bana som gäller. Jag tänkte starta lite förnuftigare för att om möjligt kunna hålla ett jämnare tempo istället för att tappa viktiga sekundära mot slutet som jag gjorde idag. Förhoppningsvis får jag också sova lite i natt! /Ato
Efter en lång säsong var det dags för säsongsavslutning i form utav Lång-SM i Eskilstuna. Förberedelserna bestod i mångt och mycket av att äta kopiösa mängder kolhydrater. Jag har sällan varit så mätt och näst intill illamående som jag var vid ett par tillfällen dagarna innan. Att äta är som att träna, du slutar inte när det börjar göra ont, utan det är då det verkligen ger något!
Taktiken inför loppet var att hålla 5 min/km så länge som möjligt. Något jag lyckades mycket väl med. Första 20km kändes lätta och jag bestämde mig för att ifall jag fortfarande var fräsch efter 30 km så skulle jag börja öka tempot. Sagt och gjort vid 30 började jag öka och sista 10 ökade jag ytterligare. Vilket ledde till en avslutande mil på 48'11'' (sista 5 på 23'46''). Det ledde till en sluttid på 4,06'31'', första senior SM-guldet utomhus och ett personligt rekord med drygt 30 min. Under sista 20 blev jag otroligt påhejad av övriga Nordicboys (som av olika anledningar hade brutit vid det laget) och jag fick en otrolig mental kick varje gång jag passerade vätskebordet. Det var en otrolig lättnad och glädje att få prestera på säsongens sista tävling. Jag vill passa på att tacka min och övriga Nordicboys tränare Siw som alltid ställer upp. I lördags t.ex. avstod hon sitt eget lopp för att kunna hjälpa oss med drickalangning. Jag vill även tacka övriga Nordicboys för allt stöd under året. Det är en ynnest att få träna och umgås med er! Nu väntar en kort viloperiod innan den hårda försäsongsträningen drar igång. Med detta resultat i ryggen vet jag att jag har stora möjligheter att gå en fin säsong till mötes 2015. Lev väl! Anders |
CategoriesArchives
May 2015
|