Har nu snart varit i Mexiko City i 3 veckor och kan sammanfatta de precis som rubriken!
Bor på det mexikanska olympiska träningscentret beläget i norra delen av Mexiko City på en höjd av 2300m. Att det är tufft att träna här vet jag sedan flera år tillbaka. Det är faktiskt 7:e gången jag är i Mexiko! och jag tränar med Mexikos just nu bästa 20km:are, vilket är otroligt inspirerande.
Vad är det då som är så tufft med att vara i Mexiko kanske ni undrar. Allt! Mina första 2 veckor var otroligt hårda och tuffare start har jag aldrig haft på ett läger tidigare. Att jag bor på 2300m har inte betytt att jag faktiskt tränat på den höjden. Varje dag åker vi utanför staden och tränar på mellan 3-3500m höjd! För mexikanerna är det småpotatis och de syns vara helt oberörda av höjden. Däremot för en "plattlänning" som mig kan jag lova att det känns! Att köra på 3000m fungerar, men när vi sedan åker till ett ställe som heter Otomi och höjden ligger på 3500m, då är det ingen barnlek längre! Att jag under passen flera gången måste hämta andan för att jag inte får någon luft, jämför med att vara under vattnet och gå upp och hämta andan, så kan ni föreställa er hur det känns. Läskigt! och nästan oförklarligt då det inte finns något vatten liksom...Efter ett avklarat 20km pass däruppe känner man sig vidrigt trött och illamående och skulle vara skönt om man bara kunde få somna in...
Förutom att träningen varit extremt tuff och jag dragits med höjdsjuka: Illamående, ruskigt sömnig, dålig aptit, svårt att träna, så fick jag dessutom Reflux sjuka.
(Reflux är som halsbränna fast ett kroniskt tillstånd då magmunnen, sitter vid öppningen till magsäcken, är irriterad och inte klarar av att stänga normal vilket leder till att magsyra sipprar upp. Detta i sin tur yttrar sig som i första hand som ont i halsen för att sedan, som hände mig i Australien 2011, gå vidare till lungorna och skapa smärta då man andas och fortsättningsvis göra det nästintill omöjligt att svälja för att det känns som knivar i halsen. Kroppen reagerar på detta som en vanlig förkylning och man blir svag och kraftlös)
Omställningen till en annan bakteriekultur blev helt enkelt för hårt för mig mage den här gången och som grädden på moset fick jag alltså ytterligare en sak som gjorde mig svagare och starten på lägret ännu hårdare!
För att bryta ner mig det där lilla extra har det varit förbannat kallt! När man hör Mexiko tänker nog de flesta på värme och stränder, inte Berg, Kyla och Snö! Det har varit mellan 0-7 grader på morgonen när träningen börjat och den kallaste dagen började vi faktiskt träningen i ett snötäckt landskap. Svinaktigt kallt och blåsigt, men vackert såklart...Men inte gjorde det att man glömde att man frös ihjäl och hade andnöd!!! Så mycket för vidderna...
Husen har självklart ingen isolering eller uppvärmning, så att gå runt och frysa fram till eftermiddagen var ännu en härlig sak att vänja sig vid. Nämnde jag kalla duschar? Glömde det, är väl för dyrt att sätta igång varmvattnet...
Annars är det riktigt bra träningsmiljö här och förutsättningarna som ges på träningscentret är otroligt bra. Förutom bra mat, träningssällskap av andra grupper, fullutrustade träningsanläggningar som t ex. gym och simhall har de även ett medicincenter där man kan nyttja allt från återhämtning i varmt/kallt vatten till läkare, apotek och sjukgymnastik! Att vid minsta känning kunna knalla ner till "Servicio Medico" och inom 20-30min få träffa läkare och sätta igång med behandling och rehabilitering är otroligt bra! Eller som nu att jag direkt fick medicin mot min Reflux. Garanterat något jag saknar på hemmaplan!
Nu har jag dock anpassat mig en aning och sviterna från de första 2 veckorna är, typ, ett minne blott. Har gjort några riktigt bra träningspass och flyter allt på bra sista vecka nu kan det bli en väldigt roligt tävling och smygstart på säsongen 2015 med IAAF Race Walking Challenge i Chihuahua den 7:e mars.
Träna Hårt! Träna Smart!
/Persy
Bor på det mexikanska olympiska träningscentret beläget i norra delen av Mexiko City på en höjd av 2300m. Att det är tufft att träna här vet jag sedan flera år tillbaka. Det är faktiskt 7:e gången jag är i Mexiko! och jag tränar med Mexikos just nu bästa 20km:are, vilket är otroligt inspirerande.
Vad är det då som är så tufft med att vara i Mexiko kanske ni undrar. Allt! Mina första 2 veckor var otroligt hårda och tuffare start har jag aldrig haft på ett läger tidigare. Att jag bor på 2300m har inte betytt att jag faktiskt tränat på den höjden. Varje dag åker vi utanför staden och tränar på mellan 3-3500m höjd! För mexikanerna är det småpotatis och de syns vara helt oberörda av höjden. Däremot för en "plattlänning" som mig kan jag lova att det känns! Att köra på 3000m fungerar, men när vi sedan åker till ett ställe som heter Otomi och höjden ligger på 3500m, då är det ingen barnlek längre! Att jag under passen flera gången måste hämta andan för att jag inte får någon luft, jämför med att vara under vattnet och gå upp och hämta andan, så kan ni föreställa er hur det känns. Läskigt! och nästan oförklarligt då det inte finns något vatten liksom...Efter ett avklarat 20km pass däruppe känner man sig vidrigt trött och illamående och skulle vara skönt om man bara kunde få somna in...
Förutom att träningen varit extremt tuff och jag dragits med höjdsjuka: Illamående, ruskigt sömnig, dålig aptit, svårt att träna, så fick jag dessutom Reflux sjuka.
(Reflux är som halsbränna fast ett kroniskt tillstånd då magmunnen, sitter vid öppningen till magsäcken, är irriterad och inte klarar av att stänga normal vilket leder till att magsyra sipprar upp. Detta i sin tur yttrar sig som i första hand som ont i halsen för att sedan, som hände mig i Australien 2011, gå vidare till lungorna och skapa smärta då man andas och fortsättningsvis göra det nästintill omöjligt att svälja för att det känns som knivar i halsen. Kroppen reagerar på detta som en vanlig förkylning och man blir svag och kraftlös)
Omställningen till en annan bakteriekultur blev helt enkelt för hårt för mig mage den här gången och som grädden på moset fick jag alltså ytterligare en sak som gjorde mig svagare och starten på lägret ännu hårdare!
För att bryta ner mig det där lilla extra har det varit förbannat kallt! När man hör Mexiko tänker nog de flesta på värme och stränder, inte Berg, Kyla och Snö! Det har varit mellan 0-7 grader på morgonen när träningen börjat och den kallaste dagen började vi faktiskt träningen i ett snötäckt landskap. Svinaktigt kallt och blåsigt, men vackert såklart...Men inte gjorde det att man glömde att man frös ihjäl och hade andnöd!!! Så mycket för vidderna...
Husen har självklart ingen isolering eller uppvärmning, så att gå runt och frysa fram till eftermiddagen var ännu en härlig sak att vänja sig vid. Nämnde jag kalla duschar? Glömde det, är väl för dyrt att sätta igång varmvattnet...
Annars är det riktigt bra träningsmiljö här och förutsättningarna som ges på träningscentret är otroligt bra. Förutom bra mat, träningssällskap av andra grupper, fullutrustade träningsanläggningar som t ex. gym och simhall har de även ett medicincenter där man kan nyttja allt från återhämtning i varmt/kallt vatten till läkare, apotek och sjukgymnastik! Att vid minsta känning kunna knalla ner till "Servicio Medico" och inom 20-30min få träffa läkare och sätta igång med behandling och rehabilitering är otroligt bra! Eller som nu att jag direkt fick medicin mot min Reflux. Garanterat något jag saknar på hemmaplan!
Nu har jag dock anpassat mig en aning och sviterna från de första 2 veckorna är, typ, ett minne blott. Har gjort några riktigt bra träningspass och flyter allt på bra sista vecka nu kan det bli en väldigt roligt tävling och smygstart på säsongen 2015 med IAAF Race Walking Challenge i Chihuahua den 7:e mars.
Träna Hårt! Träna Smart!
/Persy
Träning i Otomi, 3500m över havet. Den skarpsynte ser snön i bakgrunden!