Innan touren började tänkte jag: "Bara fyra dagar, varför inte längre? Tour de France håller ju på i tre veckor." Efter fyra dagars tävlande har jag dock insett att det faktiskt är gång och inte cykel vi håller på med. Inget ont mot cykelsporten, men gång är så jävla mycket hårdare att hålla på med. Det var otroligt skönt att se skyltarna som visade "500 m kvar" och "300 m kvar" för det betydde att det bara var 500 respektive 300 m kvar av hela touren. Sista etappen var den längsta av alla, 16 km. Ungefär hälften var väldigt flack men sedan löste uppför- och nedförsbackarna av varandra konstant ända fram till mållinjen. Jag kände att jag inte hade speciellt mycket krut i benen och startade därför i måttliga 4.20 min/km och försökte hålla det under hela resan. Det var tufft men det gick. I hotellobbyn satt hela tiden resultatlistor där man kunde se hur samtliga presterat i varje enskilt lopp samt hur man låg till i sammandraget. Det fanns placeringar att plocka då flera personer låg inom minuten före mig, och ju längre sträcka desto lättare rinner sekunderna iväg om någon skulle tröttna. Men jag skulle inte tröttna, jag skulle hålla mitt tempo och om jag såg några av dessa personer under loppet tänkte jag försöka gå ifatt och från och få ett tillräckligt stort avstånd ner till dem för att passera dem i sammandraget. De flesta rusade iväg med täten och det var inte förrän sent i loppet som jag faktiskt skymtade de som jag hade chans att passera. Men med mitt stadiga tempo och deras allt långsammare takt kunde jag ta mig förbi flera av dem och lyckades gå upp mig från 26:e till 22:a plats i sammandraget. Fyra tävlingar under fyra dagar var en ny erfarenhet, en rolig sådan. Jag är nöjd med min insats, det är trots allt bara ett par veckor sedan kroppen slutade vara trött från 50 km-loppet i EM. /Ato | Before the tour began, I thought: "Only four days, why not longer? The cyclists in Tour de France competes over three weeks." But after four days of competing, I have realized that it is actually race walking and not road cycling we are doing. Not saying that cycling is a piece of cake, but race walking is fucking hard core. It was great to finally see the signs showing "500 m left" and "300 m left" because it meant that there were only 500 and 300 m left of the entire tour. The last stage was the longest of them all, 16 km. About half of the distance was very flat but then came some hilly parts before the finish line. I didn't have much power in my legs and therefore started in a moderate 4:20 min/km and tried to keep it throughout the race. It was tough but I managed to do so. In addition to a steady race pace I wanted to finish ahead of the competitors who were closest to me in the overall standings. Most of the guys went with the pack and it wasn't until late in the race that I actually caught a glimpse of the ones I was looking for. But with my steady pace and their decreasing pace, I was able to get past several of them and managed to move up from 26th to 22th place in the overall standings. Four races over four days was a new experience, a good one. I'm happy with my effort, after all, it's still only a couple of weeks ago since I stopped being tired from my 50 km race in the European Championships. / Ato |
0 Comments
Leave a Reply. |
CategoriesArchives
May 2015
|