Jag (Ato) och Persy har haft en intensiv träningshelg tillsammans med Anders Hansson från Borås.
Vi träffades i fredags eftermiddag och började vår lilla samling med att träffa vår nutritionist. Vi har under en veckas tid vägt vår mat och registrerat allt vi ätit för att hon skulle kunna utvärdera våra kostvanor. I stort var hon nöjd med mitt genomsnittliga intag på omkring 4000 kalorier per dag, men jag fick lite skäll för att jag inte äter grönsaker sååå.... jag har börjat äta grönsaker.... det tog bara 28 år.
Kvällsaktiviteten bestod sedan av ett maxpulstest. Det är över ett år sedan jag senast försökte komma upp i maxpuls och då hade jag inte tillgång till ett löpband som man kunde höja lutningen på. Denna gång gick det därför "lättare" att komma upp i max. Jag startade på 5.00-tempo och ökade successivt till 4.00-tempo. På den hastigheten började jag istället höja lutningen lite i taget tills jag hade 2 % lutning. Sen var det bara att fortsätta gå tills jag inte orkade mer, och då lade jag in en spurt :P Nya maxpulsen lyder på 196 slag/min vilket är 3 slag högre än jag testat förut så jag är väldigt nöjd med resultatet.
Efter ett 30 km distanspass på isgatorna i Eskilstuna på lördag morgon stack vi och bowlade. Det blev en match av sällan skådad art. Efter en inledning av Persy på en strike och en spärr på första två slagen hade han en stor ledning som jag långsamt åt upp då han gick tillbaka till sin vanliga varannat-slag-i-rännan-taktiken. Efter en 6-7 omgångar var jag ifatt och förbi och låg först halvvägs efter en serie på 113 poäng. Bakom mig gick Persy in på 101, Anders på 81 och Coach Karlström på 71. Den andra serien inledde jag stabilt och höll avståndet bakåt men efter ett par dåliga omgångar i mitten var Persy ikapp och på den 8:e omgången även förbi med 1 poäng. Inte bra! Och inte nog med det, efter spärrar av både honom och mig i 9:e låg han lite lite bättre till inför den sista och avgörande omgången. Han börjar med att slå ner 9 käglor och medan jag sitter och hoppar av nervositet och säger "miss miss miss" till mig själv ser jag hur klotet går som på räls och sänker även den 10:e käglan. Spärr. Skit. Ett till kast för Persy som sänker 9 käglor och med ett glädjeskrik även sänker mina förhoppningar att vinna. Han visste vad det betydde. Min ENDA chans att vinna var om jag sänkte alla käglor två gånger om. Persy satt med ett flin från öra till öra och njöt av segerns sötma och den otroliga avslutningen han gjorde. Men den skulle snart förbytas till nervositet även för hans del. Jag hade i princip gett upp men tänkte att jag kan ju försöka iaf. Jag skickade iväg klotet och det for iväg helt perfekt.... STRIKE! Hoppet lever! Persy satt på nålar när jag skickade iväg klotet på nytt men nu drog det åt vänster och jag sänkte bara 3 käglor. Ett kast kvar. En chans att vinna. Jag tog sats. Och plötsligt händer det. Alla käglor åkte ner. Rollerna var ombytta, det var min tur att skrika av glädje medan Persy knappt fattade det otroliga som hade hänt. Helt sjukt!
Idag var det fartlek på schemat innan det var dags för hemfärd. Vi brukar köra inne på Munktellarenan under våra samlingar och så även denna gång. Det blir lite många varv, 120 stycken totalt för min del, men det går ju lättare när man kan träna ihop. Annars blir det lätt lite drygt att behöva varva runt så pass mycket :)
/Ato
Vi träffades i fredags eftermiddag och började vår lilla samling med att träffa vår nutritionist. Vi har under en veckas tid vägt vår mat och registrerat allt vi ätit för att hon skulle kunna utvärdera våra kostvanor. I stort var hon nöjd med mitt genomsnittliga intag på omkring 4000 kalorier per dag, men jag fick lite skäll för att jag inte äter grönsaker sååå.... jag har börjat äta grönsaker.... det tog bara 28 år.
Kvällsaktiviteten bestod sedan av ett maxpulstest. Det är över ett år sedan jag senast försökte komma upp i maxpuls och då hade jag inte tillgång till ett löpband som man kunde höja lutningen på. Denna gång gick det därför "lättare" att komma upp i max. Jag startade på 5.00-tempo och ökade successivt till 4.00-tempo. På den hastigheten började jag istället höja lutningen lite i taget tills jag hade 2 % lutning. Sen var det bara att fortsätta gå tills jag inte orkade mer, och då lade jag in en spurt :P Nya maxpulsen lyder på 196 slag/min vilket är 3 slag högre än jag testat förut så jag är väldigt nöjd med resultatet.
Efter ett 30 km distanspass på isgatorna i Eskilstuna på lördag morgon stack vi och bowlade. Det blev en match av sällan skådad art. Efter en inledning av Persy på en strike och en spärr på första två slagen hade han en stor ledning som jag långsamt åt upp då han gick tillbaka till sin vanliga varannat-slag-i-rännan-taktiken. Efter en 6-7 omgångar var jag ifatt och förbi och låg först halvvägs efter en serie på 113 poäng. Bakom mig gick Persy in på 101, Anders på 81 och Coach Karlström på 71. Den andra serien inledde jag stabilt och höll avståndet bakåt men efter ett par dåliga omgångar i mitten var Persy ikapp och på den 8:e omgången även förbi med 1 poäng. Inte bra! Och inte nog med det, efter spärrar av både honom och mig i 9:e låg han lite lite bättre till inför den sista och avgörande omgången. Han börjar med att slå ner 9 käglor och medan jag sitter och hoppar av nervositet och säger "miss miss miss" till mig själv ser jag hur klotet går som på räls och sänker även den 10:e käglan. Spärr. Skit. Ett till kast för Persy som sänker 9 käglor och med ett glädjeskrik även sänker mina förhoppningar att vinna. Han visste vad det betydde. Min ENDA chans att vinna var om jag sänkte alla käglor två gånger om. Persy satt med ett flin från öra till öra och njöt av segerns sötma och den otroliga avslutningen han gjorde. Men den skulle snart förbytas till nervositet även för hans del. Jag hade i princip gett upp men tänkte att jag kan ju försöka iaf. Jag skickade iväg klotet och det for iväg helt perfekt.... STRIKE! Hoppet lever! Persy satt på nålar när jag skickade iväg klotet på nytt men nu drog det åt vänster och jag sänkte bara 3 käglor. Ett kast kvar. En chans att vinna. Jag tog sats. Och plötsligt händer det. Alla käglor åkte ner. Rollerna var ombytta, det var min tur att skrika av glädje medan Persy knappt fattade det otroliga som hade hänt. Helt sjukt!
Idag var det fartlek på schemat innan det var dags för hemfärd. Vi brukar köra inne på Munktellarenan under våra samlingar och så även denna gång. Det blir lite många varv, 120 stycken totalt för min del, men det går ju lättare när man kan träna ihop. Annars blir det lätt lite drygt att behöva varva runt så pass mycket :)
/Ato